Borrby Kungsgårds historia
Det äldsta vi känner till om Borrby Kungsgård är att den på 1400-1500 talet kallades för Borrby Hovgård. Dåvarande ägare till gården var Ärkebiskopen i Lund. Gårdens uppgift var att dra in pengar till Ärkebiskopen samt att hålla socknens folk under uppsikt. Ärkebiskopen kunde även bo på gården vid besök i trakten.

Den första att bo på gården som omnämns med namn hette Hendrik von Lunneborg och var adelsman i från Tyskland. Han blev Borrby böndernas plågoris. Hendrik tog ut för höga skatter och lät sig mutas med olagliga havre leveranser. Han förlorade godset sedan han skjutit en bonde i tingsförhandlingarna där han stod åtalad för diverse brott. Hendrik fick kunglig nåd för sitt brott troligen för att han var av adlig börd.

Efter reformationen tillföll gården den Danske Kungen Cristian den IV. Gården förvaltades av militären Jörgen Hondroff som även ägde Rönningholm, genom giftermål. Han var befallningsman i Järrestad härad, men bodde mest på Rönningholm och dog 1640.

En ny tysk adelsman dök upp vid namn Joackim Grubber. Under Grubbers tid brändes gården ner år 1644 av svenskarna. Grubber var sjömilitär, Amiral och deltog i kriget mot svenskarna men skrev aldrig på suveränitets akten 1661 med Sverige. Nils Lafturios skrev på för Borrby.

Gården kom således i Svensk ägo som Bornholmskt Vederlagsgods och blev Ryttmästarboställe vid Södra Skånska Kavalleriet. Karl den XI gjorde Borrby Gård till Kungsgård. Kungen hade då möjlighet att besöka gården och bo hos säkra vänner. Karl den XI sägs ha varit på Borrby Kungsgård 1/8 1690. Med Kungsgård menar man äldre egendom, tillhörande kronan, förr kungens jordagods eller bostad åt kunglig förtroendeman. Numera vanligen förvaltade av Domänverket.

1680 hade snapphanarna ett fäste vid Simrishamn och bönderna i Borrby var mycket fattiga vid denna tid, då skattebördan var alltför tung.
1684 kom Cristian Riddersköld som var personlig vän med Kungen, till Kungsgården. Riddersköld var en tapper krigare och hade varit med vid slaget om Lund, Halmstad och Landskrona.

1711 bodde Ryttmästare Nils Ratzvill på Kungsgården. Han var född i Vänersborg men hade Ungerskt blod i sig. Som ung hade han vistats mycket vid det Lüneburgska hovet. 1723 förflyttades Ratzvill från Borrbygård.

Hans efterträdare blev Gustav von Schlippenbach 1724 och han var en äkta gammal karolin som hade suttit 15 år i rysk fångenskap. Hans titel var överstelöjtnant på Södra skånska regementet till häst med ryttmästareindelning på Borrby Skvadron. Han var en mycket duktig krigare och förhandlare. Han förhandlade även med Borrby Byamän om att få bruka gräshemman öster o väster om Kungsgården. Hemman som byamännen hade rätt till och för det fick han betala två tunnor öl o 3 potter brännvin. Schlippenbach erhöll sitt avsked 1733 och flyttade till Sölvesborg där han dog 10 år senare.

Ny Officer 1733 under Borrbygårds låga tak, blev Henrik Johan Wolffelt. Det var inte någon vidare bekväm bostad, man bestod sina ryttmästare vid Södra skånska kavalleriet med. Det var ännu samma byggnad som på Christian Ridderskölds tid (slutet av 16 00-talet). Wolffelt hade varit med om många äventyr bla deltagit i bataljen vid Gadebusch 1712, hade blivit tillfångatagen ”under kronan Danmark” i Tönningen 1713, men rymt, och han hade kämpat vid Kung Carls sida vid Fredrikshall 1718. Henriks namn är även omnämnt 1742 i Borrby Kyrkbok tillsammans med sin hustru grevinnan Virginja Kruuse. Några år senare erhöll han avsked och flyttade till Espinge, där han som överstelöjtnant slutade sina dagar 1763.

1748 övergick ryttmästarebeställningen och med den Bostället till Kjell Christoffer Bennet Han var den förste officieraren på Kungsgården som inte luktade blod. Han hade i sin ungdom varit hovman och torde ha rynkat på näsan, då han såg Borrbygårds ruckliga byggnader. Han ville ha en ståndsmässigare bostad och det blev genast tal om nybyggnad. Nybyggnationen stod färdig 1751 och var 28 1/2 alnar lång och 16 alnar bred. Murarna var rappade och gulfärgade, utom hörnen, vilka är vita såväl som kornischer på bägge sidor. Samma utförande som man såg ända fram till 1923, då det delvis ombyggdes. Det blev två hus ett större för Officerarna och ett mindre för tjänstefolket.

Det verkar inte som om Bennet någonsin flyttade in i sitt nybyggda hus då han något år senare gick ur tiden. I stället fick Daniel Bernard Gyllenram glädja sig åt den. Han var gift med friherrinnan Vilhelmina von Nolcken, vilken var känd för att vara ett stycke. Officerarna var kända för att ha ättelägg på orten , hur som helst avlossade friherrinnan en pistol så att Gyllenram miste hörseln på ena örat .Det ena ledde till det andra och slutligen blev de lagligen skilda.

Näste man blev major Holger Anders Rosencrantz som hade utmärkt sej i Pommerska kriget där han blev svårt skadad i höger axel. Han dog 1783 på Lillö Kungsgård vid Kristianstad men är begravd i Vallby kyrka i släktens gravkor.
Hans fru Eleonore Stjernstedt gifte om sig med riksrådet Johan Liljencrantz, vilken var så betagen i sin fru att han uppkallade sin egendom i närheten av Stockholm efter henne. Norsborg , Stockholms vattenledningsverk, uppkallat efter Rosencrantz fru från Borrby.

Christan Barnekow hade som pojke varit Page vid hovet, sen kom han in som kornett (lägsta officers titeln, fanbärare) vid regementet och steg hastigt i graderna. 1801 hade han överstes värdighet. År 1813 dog han och hade vid det laget lämnat Borrby sedan länge.

Näste herre på täppan blev Nils Silfversköld som skötte kungsgården som inspektor. Han blev känd som bondplågare eftersom bönderna skulle göra ”hoveri” på Kungsgården. Det blev många rättegångar mellan byamän o Kungsgården.

1858 kom den siste officeren Ernst Bogislaus von Segebaden, vilken 1858 övertog Bostället, som chef för Borrby skvadron. Han dog 1892 och var armens äldste i tjänst varande officer 75 år gammal. Med hans bortgång var Borrby Kungsgårds saga som officers Boställe slut.

Kungsgårdarna som var ca 10 i Skåne, övergick som kronohemman och arrenderades ut.
Första arrendatorn var C F Karlsson, senare Valfrid Jönsson vidare till sonen Helge Jönsson. Siste arrendatorn på Borrby Kungsgård var Lars Helgeson .

1993 såldes staten alla Kungsgårdarna utom Lillö Kungsgård och Tommarps Kungsgård .
Och visst kör Major Segerbaden fortfarande ut till Kungsgården med häst och vagn från Borrby kyrkogård för att titta till gården. Speciellt tidiga sommar morgnar när diset ligger på, kan man höra vagnen och hästarna, men man ser dom aldrig.

Borrby Kungsgård såldes 1993 till Henric och Kerstin Brinte som driver jordbruket på gården vidare tillsammans med sina tre barn Lina, Elin och Oscar.